När jag var kanske 10 eller 12år och min bror har följt med mig för att fota mej med ett par hästar som jag myst med hela sommaren fäller han en kommentar som på verkligen etsat sig fast hos mig.
Jag står framför staketet, har fått hästarna till mig och står glatt i min aprikosfärgade (ack, det ljuva 80-talet)kjol med matchande topp. Då frågar han mig: "ska du se ut så där?" Jag undrar vaddå och börjar kolla på kläderna, då säger han att jag har gravidmage och det inte ser något vidare ut. Att jag borde göra något åt det innan det var för sent.
Det är en sån där riktigt sår som fortfarande efter säkert 20år är väldigt skört. Varför låter jag det vara skört? Han menade väl egentligen, det vet jag. Det var så konstigt, min bror pratar sällan med mig om min vikt. Övriga familjen uppstod diskussioner då och då, framförallt efter besök hos skolsyster eller bvc.
ush ja sånt fastnar!!
SvaraRaderaJa, kan tom känna rodnaden på mina kinder, lukten av hästar och gräs... Det är så klart minne.
SvaraRaderaJa tänk, vissa kommentarer finns kvar efter så många år... en gång sa en kille jag var tillsammans med "MEN, du HAR ju en midja". behöver jag säga mer? Det glömmer jag aldrig.
SvaraRadera