Jepp. En månad.
Fortsätter med de här virriga känslorna mellan lyckan att ha kommit så här långt och nervositet över ett kirurgiskt ingrepp.
Är så glad att jag hittat personer som jag fått följa med på sin viktresa, de har/ har haft samma besvär som jag. Fått inspiration om hur långt vissa kommit i sin viktnedgång och att det faktiskt är möjligt att komma ur den här "fettokostymen" och får sällskap på vägen!
Hur kommer det att kännas att vara smal? Förstå, jag har ALLTID varit överviktig/fet. Det har blivit en del av min identitet, vare sig jag vill eller inte. Dagliga situationer som att gå och ut & fika, vilka kläder döljer min kropp bäst, vad ska jag välja för att äta det "sundaste" (går man inte på ett fik för att förlusta sig, säg?), vilken stol håller min vikt (gud förbjude klappstolar!) och vad tror folk om mig. Det säger sig självt att en ny del av Cinn kommer fram ur den här "fettokostymen", och hoppas på att få mer energi till annat. Dels av att förlora den fysiska vikten men också den mentala vikten i ovannämt exempel.
Jag LÄNGTAR....
Så bra skrivet vännen! Kunde inte sagt det bättre själv:-)
SvaraRaderaSa just till min sambo idag...nästa sommar kanske jag törs visa mig i bikini till och med...nåja, en dag i sänder...men vi får iaf verktyget till att klara resten av våra liv vilket känns som en ny chans!!!
Jag längtar jag med.....
Jaaa, vill också kunna gå på stranden utan att känna mig uttittad. Märker att här har jag något att jobba med mentalt!
SvaraRaderaKänner så väl igen mig....
SvaraRadera& inte minst vad andra tänker när dom ser ens kundvagn.... Visst har jag godis/chips/dricka i den men det kanske inte är till mig? Men man kanske inte har familj som fet?
Ja precis så Lotta. Man kan ju handla till någon annan också! Men det är som om man måste förklara sig jämt.
SvaraRaderajag förstår hur du tänker. Jag funderade på samma sak innan op. Och nu när jag är "normalviktig" så tänker jag fortfarande i samma termer. Jag tänker som "en tjockis". Titta de på mig extra mycket för att jag är så tjock? Döljer dessa kläder min mage? Ser mina lår fetare ut i dessa byxor? osv...
SvaraRaderaPå nått sätt så är man alltid en "tjockis" på insidan. Tar nog vääääldigt lång tid innan man ställer om sig från det tänket.
jag lever två olika liv och de går paralellt vid varandra. I det ena livet är man "normalviktig" och i det andra är man en tjockis och man växlar mellan dessa två liv i tid och otid hela tiden, dygnet runt, flera ggr om dagen.
Nu står jag ju inför det som jag aldrig lyckats med tidigare. Dvs att hålla vikten. Inte gå ned så mycket mer utan faktiskt stå stilla resten av mitt liv.
Detta är för mig sååå mycket läskigare än vad själva operationen var. Att göra operationen och gå ned i vikt var den lätta delen i mina ögon. Nu står jag inför mitt eldtest och det kommer att vara livet ut. Jag kommer inte undan och jag kommer inte kunna dölja det.
Kommer jag kunna hålla min vikt och vara normalviktig för resten av mitt liv eller kommer jag misslyckas och därmed vara dömd till ett evigt liv som tjock?!? *panik*
Ja jisses, vi verkar alla ha samma tankar. Att kunna göra saker utan att bli uttittad, att kunna fika i lugn och ro, att kunna gå på stranden utan att bli utstirrad... att bara kunna ägna sig åt att leva livet och inte åt att oroa sig för vad alla andra tänker och tror hela tiden.
SvaraRadera1 månad kvar. Visst känns det overkligt!
Kram
Hej Jennie och MM!
SvaraRaderaTack för kommentarerna!
Jennie: ja, förstår att eldprovet kommer! Det är att hålla stabil vikt och fajtas med hjärnspökena om hur kroppen ser ut/storlek och att landa i det nya. Det tar nog år, och inget som kommer utan arbete, men från den positiva sidan så kommer nog tankarna att vända när man jobbar med det.
MM: jo, det är rätt overkligt med operationen och när det gäller våra gemensamma tankar så måste jag i bedrövelsen endå säga att jag inte insett att andra personer också tänker så här.
Hejsan, Fia här som hittade din blogg på Viktop.se. Jag har, precis som du skriver om dig själv, alltid varit överviktig. Jag ser mycket fram emot min operation men min största fasa är att jag inte ska tycka om mig själv som smal, det är mitt största orosmoment.
SvaraRadera/Fia1979 på viktop