OBS!

"Fetmaoperation ökar missbruksrisk
Publicerad 2011-08-24 11:55 Dagens Nyheter

Den vanligaste typen av fetmaoperationer ökar risken för alkoholmissbruk, skriver Dagens Medicin. Enligt en svensk studie gör operationen att kickarna av att dricka blir starkare.

Den metod som avses är så kallad gastric bypass, där magsäck och tolvfingertarm "kopplas bort", vilket är den vanligaste metoden i dag.

Operationen gör att kroppen tar upp alkohol snabbare, eftersom tillgången till ett enzym som finns i magen och som bryter ner alkohol försvinner."

Fortfarande viss frustration

... men nu något mer hanterbart. Saker och ting väntar fortfarande på sin "upplösning".

Det är nu 2år sedan jag tog beslutet om GBP, beställde tid hos distriktsläkaren och remissen till kirurgen skrevs.
Tänk, 2år redan!
Jag minns hur det var att:
- inte kunna jogga. 60kg extra att släpa på. Snacka om att springa för 2!
- ha svårt att knyta skorna.
- förnedringen av att behöva be om en bältesförlängare på flyget.
- att vakna på morgonen och behöva leda igång kroppen, smärtan under fötterna vid de första stegen.
Allt det är borta. Man kan lugnt säga att jag fått ett nytt liv!
Tack!

Tv-program

Såg att tv-4 (tror jag), skulle ha ett program om överviktsoperationer. Framförallt de fallen som inte gått som de borde. Ska kolla!

Uppföljningen!

Var på uppföljning i torsdags. Allt så bra ut, utom B12 som sjunkit ganska rejält men inte under normvärdet utan 5 enheter i från. Jag har börjat ta extra tillskott av vitaminer och B-12 drops som Jennie (aka Agapegirl) rekommenderat på sin blogg. Och jag sover mycket bättre!
Har ju haft månader av knasig sömn, vaknat ca 1 timme efter jag somnat och varit trött men inte kunnat somna om. Typ övertrött. Har nu haft två rejält bra nätter, men kroppen känns ganska tung och seg. Hoppas på att det går över strax.
Tränar fortsatt på, så det känns ändå bra.
Laddar nu inför slutspurten inför några ynka lediga dagar, har knappt någon semester kvar eftersom jag tog ut mycket av dagarna under hundakupunkturkursen. Det går endå!

Snart ett år!

Jag börjar närma mig 15/12. Datumet som för alltid har förändrat mitt liv. Och som jag är så tacksam över att det är svårt att sitta bakom tangentbordet utan att lipa.
Vilket år, vilka förändringar, vilka möjligheter men också en sorg över vad jag missat tidigare, så många år som gått jag varit så begränsad och fångad. Och med det nya möjligheterna kommer många val. Fler än jag trodde skulle vara möjliga. Det är jag inte van vid. Och väldigt dålig på att hantera ibland.
Här kommer en ytterst banal jämförelse, men börjar där iaf! För ett år sedan fick jag köpa de byxor jag fick på mig, oavsett färg eller modell eller pris. Nu är utbudet bra mycket större. Vilken färg? No clue på vilken modell som passar mig bäst? Tänk nu så på fritidssysselsättningar, en hel del att välja på. Är på sätt o vis glad över att bo så långt norrut, valmöjligheterna hade förståss varit ännu större i en annan större stad!
Sedan det ofrånkomliga, alla kommentarer och reaktioner från vänner och bekanta. För den delen helt okända människor också. Har blivit sämre på att ta emot beröm. Blir tyst och nästan besvärad. För vad säger man när jag för 6:e gången på en vecka kan få höra "Herregud! Det är ju du! Men vad du är fin!". Vad svarar man? Stoplar ur sig något kantigt "Jo, tack... Öhhhh....?"
Känner att jag har lite bagage jag skulle behöva lämna. Alltså prata med någon. För det hänger efter mig och kan bita mig i arslet vilket ögonblick som helst.
Som jag tidigare skrivit. Operationen har hjälpt mig oändligt mycket. Jag är lyckligare än tidigare. Men den löser inte allt.

Det går lite sakta nu

Det går nedåt, men nu känns det lite trögt. Har snart 1 års kontrollen och det stressar mig lite, önskar att jag kunde få släppa av lite mer vikt för att få hjälp med remiss till plastikkirurgen. Vill att jag ska få hjälp med detta via Sunderbyn, inte vårdcentralen där viss personal verkar tycka att GBP-operationen var ett skönhetsingrepp. Vad är inte en plastikkirurgisk åtgärd då? Nej tack. Vill inte utsätta mig för det.

Snögymmet

Har köpt en modell större snösläde. Så nu skulle veckans flera kubik snö, som lastats på sidan av huset bort. Det har hunnit bli lite plusgrader och det innebär att snön sitter ihop lite bättre och att den blivit tyngre. Därav titeln, snögym. Fint väder, skönt att vara ute. Lite skavsår från nya joggingskorna, för vinterbruk, som jag köpte igår.
Märkte inte ens att jag klarat av ett delmål för ca en vecka sedan. Nu är det -40kg sedan operationsdagen, innan operationen gick jag ju ner ca 10kg på flytet. Har nog fastnat lite på att fixa BMI 30 snart och därför gick det mig förbi.
I morgon är det styrketest. Jag har sån vansinnig träningsvärk i mina lår efter fredagens jogg+styrketräning så det är helt sanslöst. Smart planerat. Äsch, det blir som det blir. Orkar inte nojja om det nu.
Nu är det snart mat och ska njuta av en Indonesisk gryta, recept finns i Paulúns Blodsocker Blues. Mycket smarrens!

Megadump!

Palt i kombination med 10st smågodisar är ingen hit! *mental notering* .
Konstig dag, jag har varit jättehungrig på eftermiddagen. Sjukdom på gång, förkylning igen? Hormooonerna? Vette tusan!
Snön ligger nu på backen och det är något ljusare nu än i början på veckan. Skulle det nu bara sluta blåsa också så vore det grejt!

BMI

Fatta, vad vansinnigt. Jag tror jag smäller av. Jag har ett BMI på 31,9. Och siktar på att snart vara under 30 och "bara" överviktig. Från att ha haft BMI 47,5...
Det är så mycket att ta in just nu så jag tror jag håller på att tappa greppet stundtals.
Att bli tvåsiffrig, vilken grej! Även om det är på det berömda håret, men det är under tresiffigt...
Helt vilse i storlekarna. Kör 48 och XL av "gammal" vana, med varierande resultat. Kan faktiskt ha 44 också, men det kommer så småningom. Kroppsuppfattning är spännande grejer, hur stor är jag?

Tänkte strukturera min målsättningar:
* bocka av -50kg (viktminskning från början på flytet)
* klara -45kg (viktminskning från operation)
* BMI 30.

*******JAAAAAAAAA!!!!********

Jag är tvåsiffrig! *JUUUUUUUBEL*
Det är över 21ÅR(!) sedan som jag jag sist var här!
Snacka om att glädjetårarna bara strömmar ner!
Åh, det är så fantastiskt skönt!

Diskriminering?

Alltså. Jag är rätt upprörd. Inför husköpet rekommenderades jag och sambon att ansöka om livförsäkringar på Nordea Liv & Pension. Jag fyllde i de blanketterna, och skrev även om min GBP-op. I dag kommer beskedet: nej, du får ingen försäkring förrän det gått två år efter operationen. Jag har god lust att ringa skatan som undertecknat brevet (och dessutom skickat brevet till den nya adressen där vi inte bor än och brevet var dessutom öppnat....). Jag har ett tjog fullt med medicinska rapporter om vad operationen gör för nytta redan dagen efter att den är utförd samt att ett minskat BMI är direkt kopplat till hälsoökande effekter än att vara kvar på BMI 47. Dessutom är jag mkt aktiv med träning regelbundet.
Jag tänker fan inte söka om livförsäkring på Nordea och rekommenderar inte heller någon annan GBP-opererad att göra det heller. Jag är SUR.

Åtta...

...månader som opererad. Exakt för åtta månader sedan vaknade jag med kramp i vaden. Nu är det den 15:e augusti och tiden har verkligen bara dragit iväg. Jag mår BRA, håret har faktiskt nu slutat att falla av.
Idag fortsätter flyttkaoset och blir nog till ännu större röra. Har tagit på mig mina gamla snickarbrallor, men får dra i ett skärp eller hängslen om jag inte ska tappa dem under arschlet. Men så är väl modet... eller var? Det blir hur som helst väldigt obekvämt och farligt när man ska bära ner saker i trappan, så någon form av hänganordning blir det.
Minns tillbaka vilken panik jag fick när jag inte kom in i de ovannämda snickarbyxorna. Det var bara som att sitta i ett skenande fordon, utan möjlighet att bromsa tillväxten av en själv. Verkligen Alice i underlandet-känsla.

Otursdag...

... tja, vaknade kl 02 av att jag trodde jag skulle kräkas. Bara sådär.
Men det kom upp magsaft, gallan är ju som kopplad längre ned så det var ganska otäck frätande smak. Fy fasen vad otäckt det var. Hostade och rosslade i ca 20 minuter. Sedan var det lugnt.
Det blir definitivt lite omeprazol ihelgen för att lugna magen. Fyyyy.

Inlägg nr 500

Hoppsan då! Det har blivit endel bloggat, mao.
Nu till ett gbp-relaterat inlägg, hepp!
Jag har platåat, har stått stilla nästan en hel månad. Har lyckats till stor del med att äta regelbundet, men tror att portionsstorlekarna ökat efterhand. Det ska jag ta tag i. Vad äter jag? Rätt bra, jag lever som vanligt och äter glass någongång och godis någongång. Ibland blir det lite läsk eller vin. Men inget varje dag. Kakor och bullar nästan aldrig, faktiskt.
Att dricka vatten, sämre men försöker få i mig vätska framförallt när jag tränar.
Det positiva med att platåa är håret. Jag fäller inte längre, det har tillochmed blivit lite tjockare och lockigare. Men, har en bit kvart till målvikt och har nu tänkt att försöka sätta lite extra tankekraft till projektet gbp-operationen.

Kanondumpningen

... idag kom den. Med full attack. Fixar inte plättar! Ska väl tilläggas att resten av Sverige kallar dessa för pannkakor, men här norrom älva så säger vi plättar. Pannkakor gräddar man i ugnen.
Ursch. Har piggnat till lite och ska ut på promenad med hunden, har förstått att kan lätta lite då. Och så kanske jag kan få ut lite rastlöshet också.

Ett halvår som GBP:ad.

Ojdå. Ett halvår har redan gått. Resultat så långt är -41.1 kg. *Jihhhoooo*

5 månader...

som Gbp-opad. Och det går bra, är fortfarande helt övertygad att inget annat skulle ha hjälpt mig, se fredagens blogginlägg...
Har njutit av pangväder, varmt. Snön rinner bort, fjärilar och maskrosor har vaknat till ordentligt och videkissar finns lite här och var. Snart säger det bara pang och så är det helt grönt. Det får det gärna säga, längtar verkligen efter sol och värme. Nu ska jag hämta ut tågbiljett för nästa dietist/kursdel och sedan är det besök hos mamma!

Ett år sedan besöket hos distriktsläkaren

Nu är det ett år sedan jag var hos läkaren på vårdcentralen och begärde remiss för bedömning till operation. Jag har inte ångrat det en enda gång så långt, även om det inte är så kul när det inte gått bra (fullkornspasta, jag säger bara urk!). Jag kan ibland känna att jag önskar att jag gjort den här operationen för länge sedan... Å andra sidan kan jag tänka, för att trösta mig själv, att i mitt tidigare landsting hade jag fått vänta och gå igenom ännu mer saker som inte fungerar samt att fler kirurger har blivit specialister på området än vad det var för ca 10 år sedan.
Jag mår bra idag och tacksam över att ha fått göra operationen så fort som det endå gick.

Dumpning? Troligen!

Första dumpningen! Tror jag.
En kollega fyller 30år och ska dessutom nu gå på grav.ledighet. Det firas med prinsesstårta, att tacka nej kändes lite oartigt så jag tog en liten bit. Men, oj vilken sockerrusch. Det nästan darrade i benen, inget illamående men blev lite seg och trött. Det har tagit mig nästan en timme för att hämta mig.
Saknar inte prinsesstårta och kommer inte att göra om misstaget att ta en bit igen.

Nu blir det tyst...

....ett tag. Ska på kurs och tillgången på dator blir inte prioriterad.
Kommer sedan att rapportera om:
träffen med de tre musketörerna (opkompisarna), hoppas vi kan ses!
Dietistuppföljning och lite om tankar kring det samt kursen.
Tills onsdag då...?
Ha det skönt!