...månader som opererad. Exakt för åtta månader sedan vaknade jag med kramp i vaden. Nu är det den 15:e augusti och tiden har verkligen bara dragit iväg. Jag mår BRA, håret har faktiskt nu slutat att falla av.
Idag fortsätter flyttkaoset och blir nog till ännu större röra. Har tagit på mig mina gamla snickarbrallor, men får dra i ett skärp eller hängslen om jag inte ska tappa dem under arschlet. Men så är väl modet... eller var? Det blir hur som helst väldigt obekvämt och farligt när man ska bära ner saker i trappan, så någon form av hänganordning blir det.
Minns tillbaka vilken panik jag fick när jag inte kom in i de ovannämda snickarbyxorna. Det var bara som att sitta i ett skenande fordon, utan möjlighet att bromsa tillväxten av en själv. Verkligen Alice i underlandet-känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar