Omgivningen har ju märkt av min viktminskning, det är positivt och trevligt för det mesta. Gillar som sagt inte att prata om operationen med alla, och inte vid kommentaren "jag har hört att du opererat dig..." med antagandet om att mina val och beslut är ett ämne att diskuteras när som helst och hur som helst (fikarummet, i korridoren framför andra människor och så...) Så jag låtsas oftast som ingenting, och försöker vara som vanligt, kanske lite ignorant... men jag orkar inte bry mig!
I går var det som sagt marknad och vi gick in på en butik i stan när vi endå var i närheten... Då kommer det fram en försäljare som ALDRIG tidigare talat till mig fastän jag försökt få hjälp i butiken av henne tidigare, en snygg-tjej som verkar vara sådär helt perfekt. Saken var den att jag bara strötittade eftersom sambon fått span på någon viktig sak.
Och eftersom jag borde ha annat att bry mig om, kan mina tankar naturligtvis inte låta bli till att älta: är det min utstrålning som ändrats iom min viktnedgång eller börjar jag se ut som en människa värd att tilltalas? Hmmmm....? navelskåderi...
Visst är det konstigt att det kommer så dumma tankar, att man nervärderar sig hela tiden, precis som man gjorde innan... sen ursäktar det inte den där tjejesn beteende för hur man än vänder på det så kommer det vackra i slutändan inifrån...
SvaraRaderaIdag började jag med positivt tänkande om mig själv, jag SKA klara viktnedgången nu i och med op. Jag ÄR fin nu och har alltid varit osv... Kram på dig.
Tack Maya!
SvaraRaderaDet kommer säkert inte spela så stor roll om fler kilon och när det "nya" jag har landat. Men nu är jag inne i en funderar-period.