I bland känns det som om jag sitter fast. På många sätt. Ofri.
Mest är det i mina egna tankar och spärren är jag själv. Det positiva är att jag kan verkligen göra något åt det, för är det någon/något jag kan påverka så är det ju mig själv.
Det finns så mycket jag vill göra så jag blir passiv istället. Omvänd psykologi liksom...
Vilket virrigt inlägg. Men det är det inombords också så det speglas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar