Som att hålla en näve ormar.

Jag vet inte vad det är med mig. Försöker hålla greppet. Men det känns som att hålla i en näve små ormar som slingrar sig ur handen.
Vill sälja allt, eller bara lämna det bara som det är. Stänga dörren och gå ut. Åka i väg för att inte återkomma till det som finns här.
Skapa en ny tillvaro, börja om.
Det går ju naturligtvis inte. Kommer inte att göra det heller, men det är så tankarna går och den lösningen som poppar upp i skallen. Och att "fly" undan kommer inte att hjälpa... För den finner mig igen. Ångesten. Onöjdheten. Längtan.