Nu är det nästan pinsamt. Får kommentarer dagligen om hur liten jag blivit och att jag inte ska försvinna helt. En person kom fram och hälsade på mig, och sa att han var tvungen att ta i hand för att vara säker på att det verkligen var jag.
Just nu står det stilla på vågen, men jag är också inne i en intensiv träningsperiod för att klara av Svettisdagarna (Friskis&Svettis ledardagar i 19-21 november). Det lärde jag mig från förra gången, då jag hade träningsvärk i en vecka efter den vändan. Alltid något!
Det där känner jag igen. Alla jag känner säger hela tiden att jag blivit så smal, visst, det var målet men nu börjar det bli för mycket av det goda liksom... men jag är ju jätteglad för minskningen trots det..:)
SvaraRaderaJavisst, och det ska vi vara. Men tillslut vet man inte vad man ska säga!
SvaraRadera