Ursch. Inget känns riktigt roligt längre.
Träningen suger, är ute och springer men det känns bara tungt.
Jobbet rullar på, det är väl inget med det mer än att det känns som same-same.
Hemma är det lite lamt. På många sätt.
Mentalt är jag hela tiden någon annanstans och jag vet av erfarenhet att det inte är eller kommer att bli verklighet av mina tankar. Onödig tidsfördriv. Sånt är jag trött på.
På lördag ska jag på begravning av en klasskompis, som jag inte träffat på 15år men som jag ändå haft i min vardag i 9år. Tungt. Och insikten om livet skörhet slår en i ansiktet. Är blödig, gråter för ingenting...
Det låter nästan som en vårdepression det här. Bläää. Ta mig härifrån. Men det går inte alltid att fly från jobbiga saker. Det är väl bara att härda ut ock hoppas på att man få något bra utav det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar