Ojne vojne vilken tid allt har tagit vid datorn idag. Funderade om den går på sirap, bredband...Pyttsan!
Har annars promenerat en 40minuters prommis med hunden idag, och bara blivit så förtjust i utsikten från staden jag bor i. Fjällen. Himlen. Vattnet. Bländande vackert, nästan så det knyter sig i halsen... Det påminner mig om varför jag gick med på att flytta tillbaka till barndomsstaden, inte helt självklart var det. För många negativa och rastlösa minnen som kom till ytan. Men det är just det att minnen går att bearbeta, och är väl en bra bit på väg där.
Blev så inspirerad av min bekanskap som i helgen tagit sig igenom Fjällräven Classic, en sträcka från Nikkaluokta till Abisko. 11 mil. I kuperad, stenig terräng men med fantastiska vyer. Hon drog runt på en fenomenal tid, och det inspirerar. Tänk om jag också kan?
Det är så tråkigt att motion bara ska ses som ett sätt att hålla vikten nere, när det är en del av livet, livskvalitén... och att det blir roligt när man orkar för shit vilken skillnad det är att svänga runt en prommis nu i jämförelse med förra året då orken tog slut bara efter ett par hundra meter och jag aldrig riktigt kom i gång innan jag var trött. NJUUUUUTER av promenaderna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar